Dumma lilla mig

Vem är så klumpig, som går upp för en massa stora stenar. Som sedan tappar balansen, försöker sikta på nästa sten. Men där är ingen sten, utan ett stort hål. Stiger snett, tror att foten är bruten. Samtidigt som alla brännässlor smeker armvecket?

Som inte ens slänger bort släggan, stakkäppen och mobilen, som hon inte bara håller utan pratar i samtidigt?

Jo, men visst fan är det jag.

Ont satan gjorde det. Gör lite fortfarande. Pulserar saftigt.

Armvecket svider.

Dumma, dumma lilla mig.